I England har det under 100-tals år fångats änder i duck decoys vilket är anläggningar som uppförts för att med hjälp av rävlika hundar locka änder allt längre in i nått som liknar en jättelik ryssja. Filmerna i det här inlägget är från Nacton Decoy, i Suffolk i sydöstra England. Den kommersiella fångsten upphörde 1967 men fortsatte därefter för att ringmärka änder i forskningssyfte. Mellan åren 1919 och 1969 fångades årligen ca 3900 änder på detta vis. Arterna som fångades var gräsänder (34 %), krickor (32 %), bläsänder (29 %) och stjärtänder (5 %).
Den äldre filmen som är från 1945 visar när den siste professionelle fångstmannen Tom Baker fångar änder i decoyen. Hunden som används är en s k decoy dog. Dessa blev aldrig någon egen ras utan man använde hundar av den typ och fason som passade för uppgiften.
Den senare filmen är inspelad 1975 och visar Toms måg, Don Revett, när han fångar änder i samma decoy. Den första delen visar ett misslyckat försök med en unghund. Den är väldigt ivrig och pipig vilket kan ha skrämt fåglarna.
Vid nästa försök får gammelhunden visa vad den kan. Exteriört är den väldigt lik en tollare men aktionen är med ålderns rätt minst sagt sävlig, men det fungerar riktigt bra ändå. En lekfull, rävlik hund med yvig svans anses ju vara det bästa men änderna kan bli intresserade även om allt inte är perfekt.
Författaren till boken The Book of Duck Decoys (1886) Sir Ralph Payne-Gallwey gjorde en del försök med om och hur bra det går att locka änder med andra typer av hundar och djur än just de som är rävlika. Bl.a. lånade han en mops av en kvinnlig bekant och en apa av en positivhalare.
Mopsen fick änderna intresserade men eftersom den inte gick att styra på samma sätt som en tränad decoyhund så blev försöket mindre lyckat. Apan visade sig högst olämplig för uppgiften då den klättrade runt i decoyen och skrämde änderna. Till sist ramlade den sorgligt nog i vattnet, förkylde sig och dog i lunginflammation. Hans slutsats efter dessa försök var att de djur som används förutom att vara rävlika måste vara så dresserade att de går att styra. Egna initiativ från hunden kan lätt spoliera fångsten.
I ett reportage i tidskriften Field & Stream (sept 1979) ger Tom Baker och Don Revett några tumregler för en lyckad fångst.
Håll dig dold. Upptäcker änderna dig kan de fly
Se till att det inte faller några skuggor på vattnet. Änderna simmar inte in i det området
Hunden ska hela tiden vara i rörelse, vara tyst och absolut inte visa nåt intresse för änderna
Var tyst. Styr hunden med handtecken
Änder kan känna vittring. Ha därför en bit glödande torv i handen för att dölja människovittringen
Filmen med Don Revett väcker med tanke på tumreglerna en del frågor.
Don verkar väldigt noga med att röra sig försiktigt så att änderna inte ska upptäcka honom. Men varför i hela friden är han klädd som om han är på väg till puben för en pint? Kamouflagekläder och ansiktsmask borde vara självklart om det är så noga att inte bli sedd.
Tollingjakt 