Höstens andjakt vid viltvattnet gick bra och drygt ett 30-tal fåglar blev fällda trots att jag inte satt ut några ällingar de senaste åren. I stort sett är det ingen skillnad i utfallet mot de säsonger jag satt ut. Min slutsats av detta är att det är viktigare att få till en bra andbiotop och att kontinuerligt utfodra än att årligen sätta ut nya kullar. Trivs änderna så kommer de att vilja besöka mitt viltvatten ändå. Men om foderautomaten står still några dagar kan de ta veckor att åter få tillbaka änder i samma omfattning som tidigare. Att sätta ut änder känns därför som att kasta pengarna i sjön. Eventuellt kan utsättning höja tillströmningen av änder när viltvattnet är nyanlagt.

Som mest har det funnits 30-40 änder i dammen och speciellt jakten på kvällssträcken har gått mycket bra. Jag har som regel att inte jaga oftare än en gång i veckan för att inte jakttrycket ska bli för hårt och det verkar fungera bra.

Viltvattnet

Tillflöde längst upp till vänster och utfall och fördämning längst ner i spetsen

Dammen som är anlagd i en naturlig sänka på låglänt och förhållandevis bördig skogsmark är ca 0,5 ha och har några lite större blankvatten samt 8 mindre öar som skiljs åt av kanaler. Tillflödet sker från skogsdiken och bäckar och för att öka det har jag lett om ett dike så att mer vatten passerar dammen. Åtgärden har fördubblat tillflödet och gjort viltvattnet mindre känsligt för torka.

Förutom vatten och mat vill änder ha skydd och inte alltför djupt (<40-50 cm) för att kunna nå botten vid sitt födosök. Gräsänder dyker inte utan vickar bara omkull sig för att komma åt det som finns på botten. Några kompletteringar av vegetationen har jag inte gjort utan bara grävt kanalerna och skapat öarna. Vattenvegetationen har kommit naturligt. Vid utfallet finns en fördämning där vattennivån kan regleras. På vintern brukar jag röja den sly som vuxit upp till lämplig höjd (40-50 cm) för att skapa ett tätt buskskikt som skydd för änderna.

PIC[5827]

Gräsänder i viltvattnet den 9 oktober. Bild från åtelkamera.

Utfodringen sker med korn som lagras i en 200 liters tunna och portioneras ut med en solcellsdriven foderspridare. Jag korrigera doseringen efter åtgång och hur många änder som för tillfället håller till i viltvattnet. Under vår och sommar försöker jag begränsa besöken vid dammen för att fåglarna i lugn och ro ska få häcka och föda upp sina ungar. Det innebär även att de vid jakten är mycket skygga och har ett helt vilt uppträdande.

Viltvattnet har verkligen tillfört naturvärden till mitt skogsskifte. Förutom änder, krickor och knipor som häckar har jag haft besök av både grågås och kanadagås. Att det blir någon häckning av gäss är dock knappast troligt. Förutom övrigt fågelliv drar vattnet till sig både rådjur och älg. Några mindre välkomna gäster som räv, duvhök och örn besöker också dammen frekvent. Viltvattnet är även en viktig del av den areal jag endast sköter med avseende att höja naturvärdet och uppfylla kriterierna för fastighetens miljöcertifiering.

Tollingjakt har dock inte fungerat något vidare vid dammen. Kanske kan det bero på att det inte är tillräckligt stora blankvatten för att den jaktformen ska kunna tillämpas med framgång. Jag får fortsätta att försöka lista ut vad det kan bero på.

Genzo foderspridare

Foderspridare med solcell

Tollingjakten i havet har i alla fall gått riktigt bra och jag har bara fått åka hem utan byte ett par gånger. Anledningen till det kan vara att jag lagt om strategi och helt koncentrerat mig på den jaktformen och redan i gryningen satt igång med tollingen. Tidigare har jag oftast lagt ut vettar på morgonen och suttit tills jag bedömt att det inte längre varit nån större idé att sitta kvar för att sedan ägna mig åt tollingjakt.

tolling-9412 kopia

Roxane tollar. Foto Mari Nälsén

På morgonen är fåglarna i rörelse och oftast är det då som jakten går som bäst vilket även gäller för tollingjakten. Någon massmördare blir man inte när man tollar. En lyckad tolling ger ju max ett par änder så antagligen har det totala antalet fällda fåglar för min del därmed blivit färre. Men istället har jag fått några betydligt vassare jaktupplevelser än vad jakten med vettar ger mig. Att tillsammans med sin hund lyckas locka in och fälla några skygga änder är fantastiskt spännande.