Jag läste ett blogginlägg som bland annat handlade om sjöfågeljakt med vettar och lockpipa kontra metoden att använda lockhundar. Bloggaren föreföll övertygad om att den enda anledningen till att jakten med tollare inte var mer känd och tillämpad berodde på den marknad som finns för utrustning till andjakt. Inte minst den för vettar och lockpipor men även beroende på alla de jaktmagasin som trissade jägarna att känna behov av fler och bättre grejor. Skulle jägarna inse att det enda som behövdes var en hund skulle luften gå ur hela den karusellen så därför skrevs det aldrig om det.

cms lockpipa

Cms lockpipa för gås

Hans åsikter är lite väl kategoriska för min smak inte minst då han gick vidare med att påstå att hundar kan locka in änder och gäss till och med bättre än vad man kan göra med vettar och lockpipa. Sen hävdade han även att tolling fungerar bra även med andra hundar än tollare, inte minst med svarta labradorer. Alla dessa påståenden kan jag förstås inte lämna utan kommentarer i min blogg.

labrador-3932824_1280

Labrador retriever,  foto Pixabay.com

Hur man lyckas vid jakten med vettar eller med en lockhund kan ju variera precis som med vilken annan jakt som helst. Ibland fäller fåglarna utan några vidare betänkligheter redan innan man är klar med utläggningen av vettarna och andra gånger vill de överhuvudtaget inte ens titta åt dem när de flyger förbi. Likadant med tolling. Utfallet varierar på grund av olika anledningar.

Vettar från förr kan se väldigt enkla ut men troligen har de ändå fyllt en funktion. Efterhand har de utvecklats och blivit alltmer naturtrogna vilket måste bero på att man sett ett behov av förbättring redan innan det fanns en utrustningsmarknad som kunde driva på. Att hela tiden utveckla och förbättra ligger i människans natur.

44259801_1913969632065917_7161055670484074496_n

Roxane kommer in med en knipa

När det gäller hundarna och deras förmåga att locka in fåglar så kan nog många hundägare vittna om att änder och gäss har kommit simmande även om det inte är just en tollare de håller i kopplet. Fåglarna vill hålla uppsikt över det som de upplever som ett hot. Om det går att tolla lika bra med en labrador som med en tollare vet jag inte men historien är väldigt entydig. Det fungerar bäst med röda och lekfulla hundar som liknar en räv både vid tollingjakt och vid fångsten i decoyer. Inte så konstigt då räven är fåglarnas största fiende. När man födde upp och tränade lockhundar i Nova Scotia valde man bort individer med avvikande färg och de som inte var tillräckligt lekfulla. Om det vore så att hundar med annan färg fungerar lika bra så borde det finnas fler avtryck i historien om det. Tollarna har ingen magisk förmåga att locka änder men de är avlade och utvecklade för denna jaktform och är med stor sannolikhet de som är bäst anpassade för uppgiften.

19554637_1279892778806942_433406604979723628_n

Roxane har lockat in och apporterat en grågås

Att en sjöfågeljägare bara behöver ha en hund och kan klara sig utan vettar stämmer inte om man inte accepterar att ganska rejält begränsa sina möjligheter till ett lyckat utfall. Om man bortser från hur spännande och intressant det är med tollingjakt så ser jag det som att de bägge metoderna kompletterar varandra. Fäller det inga fåglar kan man pröva lyckan med lite tolling och vice versa. Bästa tollingvädret är solsken och svag vind och det bästa vädret för jakt med vettar brukar vara om det är lite sämre väder. Och bästa hunden för den som vill kunna jaga på bägge sätt är givetvis en tollare.