Gåstolling

Artikel av H.A.P Smith införd i Field and Stream april 1918
Fritt översatt av Torbjörn Holmgren

H.A.P. Smith 

En dag i slutet av vintern satt jag i ett gömsle och passade på vildgäss. Tidvattnet var på väg in och kom allt längre upp på marsken*, när det dök upp ett sextiotal kanadagäss som letade föda längs strandkanten. De försvann dock snart ur sikte till vänster om viken där jag satt. En stor flock med svartänder låg i vattenbrynet framför mig. När vattnet stigit till ca 75 meter framför mig stannade änderna upp och kom sen inte närmare. När vattnet nått ett avstånd på 40 meter från gömslet beslöt jag att tolla för att försöka få dem inom skotthåll.
Hunden fick skutta runt några minuter på stranden innan fåglarna upptäckte honom. Först vaknade några av de äldre änderna till och sträckte på sina nackar och meddelade de andra med höga kvackande att de upptäckt nåt ovanligt på stranden. På någon sekund var alla änderna intresserade, och snart vände sig flocken mot stranden och simmade inåt. När de kom till strandkanten klev tre av dem upp på land.

Gräsänder Foto Pixabay

Just i det här ögonblicket upptäckte jag fyra gäss på 400-500 meters håll som så snabbt de kunde kom simmande mot mig. Kanske trodde de att det var säkert för dem med, när de såg att änderna hade klivit upp på stranden. Jag avvaktade och lät hunden sitta kvar i gömslet. Men så snart hunden var ur sikte vände gässen och började simma bort. Jag insåg att jag måste visa hunden och slängde ut tollingapporten på stranden. Som en blixt kastade sig hunden efter den. En blick i kikaren bekräftade min förhoppning. De fyra gässen vände och fortsatte att komma inåt lika snabbt som tidigare. Men hur skulle jag göra nu?

Kanadagäss Foto Pixabay

Några gäss var på väg in samtidigt som jag hade en flock änder mitt emellan mig och gässen. Inom några sekunder hade alla änder gått upp på stranden, stående med sträckta halsar och glodde på hunden. Trots all min erfarenhet har jag aldrig sett några fåglar kliva upp ur vattnet när jag tollat. Och inte nog med det. De började vanka upp mot mig som en bataljon rekryter på parad, till slut var de bara 15 meter från gömslet. Några av fåglarna var t.o.m. så nyfikna att de försökte kika in för att se var hunden tagit vägen. Hela tiden var jag orolig att de skulle upptäcka mig och slå larm till de övriga.
När gässen nådde stranden klev två av dem upp inte mer än 35 meter bort, medan de två andra låg precis i strandkanten och tittade på hunden. Då rest jag mig upp, och givetvis skrämde jag änderna som lyfte i en tät flock vilket hindrade mig att få ett fritt skottfält för gässen. Jag fick avvakta några ögonblick innan det blev så glest med änder att jag såg de två stora fåglarna som lyfte och flög framför mig. Med några skott fällde jag gässen.
Hunden hämtade snabbt in de bägge fåglarna och väntade sen på sin belöning som han alltid brukar få efter en framgångsrik tollingjakt.

______________________________

*Marsk eller marsklandskap är det område vid kusten som översvämmas när tidvattnet stiger.

Kommentarer:

Förutsättningarna för tollingjakt är helt annorlunda vid Nova Scotias kuster än i Sverige. Det finns stora mängder med änder och gäss och den största utmaningen verkar vara att få dem inom skotthåll. Inte konstigt att tollingjakten utvecklades just där.

Att änder kliver upp på stranden och går mot hunden verkar mycket märkligt. I vattnet är de ju trygga och kan vara ganska nära hunden men på land tar de en mycket större risk. Det enda jag upplevt som i nåt avseende liknar detta är att det en gång landade en gräsand ca 25 meter från mig och Roxane när vi åkte skridskor på sjön hemma. Det var blankis och anden ställde sig och glodde på hunden. När Roxane sprattlande försökte titta närmare på den blev den skrämd och flög iväg. Vore kul och höra om nån varit med om nåt liknande.

Att gässen kommer in från 400-500 m är nog inte helt vanligt. Jag har försökt att locka in gäss på betydligt närmare avstånd utan att lyckas. Men jag har även lyckats på det avståndet och då med kanadagäss som förefaller vara mer lättollad än grågåsen.

Att gässen vänder bort när hunden försvinner är inget ovanligt. Det gäller att hålla koll på hur fåglarna beter sig. Att emellanåt hålla hunden dold kan öka nyfikenheten men kan även få dem att tappa intresset. Hur och om fåglarna reagerar kan variera väldigt mycket.

När hunden apporterar verkar den få lösa uppgiften fritt och tar efter eget huvud in de fåglar som fallit.

H.A.P. Smith (1864-1923) var sheriff i Digby County och en hängiven tollingjägare och uppfödare. Han publicerade även en mängd artiklar som spred kännedom om rasen.