Infört i Tollaren Nr 4 2017

Titzy stod i fören när husse, Kallsöfiskarn Anders Johansson, lade till vid bryggan för att hämta oss till en helgs sjöfågeljakt i Sankt Annas skärgård. Vant hälsade hon de nya gästerna välkomna. Att hjälpa husse med jaktarrangemangen är hennes liv och det hon älskar. Redan när vi kom fram till den fina stugan i vilken vi skulle bo och bjöds på varmrökt lax och förfriskning kända vi att det här skulle bli en toppenhelg. Tyvärr hade vår eldkraft blivit starkt reducerad då en elak bacill däckat en av våra bästa skyttar men vi kompenserade det med sex stycken apporteringssugna tollare.

OLYMPUS DIGITAL CAMERAAnders och Titzy

Efter en god lunch åkte vi ut bland öarna för att jaga igenom några vassar. Liv och Titzy fick agera stöthundar i den första vassen för att få upp änderna. Några änder tjuvade och stack innan vi börjat och en tog till vingarna utom skotthåll och sen fanns det tyvärr inga fler fåglar kvar.
Nåja inget att bli slokörad för så vi åkte vidare till nästa ställe. En liten lagun omgiven av vass som gjord för att ge änder skydd och vila. Vi klev iland och gick en rejäl kringgående rörelse för att inte skrämma bort några fåglar innan vi kom på plats. Ännu en gång grinade oturen oss i ansiktet, denna gång i skepnad av en flock får som stod där vi skulle fram. De hade tydligen aldrig sett så många rävar på en gång och tog till flykten under stort oväsen och skrämde effektivt upp alla änder när de rundade lagunen och vi kunde inte göra annat än att titta på när några stora flockar flög ut där vi skulle stått på lur. Liv fick återigen göra en insats och söka igenom vassen ifall det skulle finnas några änder kvar. Upprensningsaktioner är en av hennes bästa grenar och hon tjöt för fullt för att tala om att det luktade and. Ibland såg man hennes röda huvud sticka fram i vasskanten för att återigen försvinna när hon vilt tjutande fortsatte att veva runt mellan vasstråna. Tyvärr fanns det inte en enda and kvar i vassen. Så nu fick vi sätta vårt hopp till kvällsjakten.

OLYMPUS DIGITAL CAMERAHela gänget som var med på jakten

Titzy, som snart fyller 10 år, älskar jakten och att få hänga med jägarna nere vid Sjöboden men dess emellan har hon en ganska flegmatisk syn på tillvaron och latar sig helst. Numera har hon fått sällskap 1-åriga Teyha som också ska läras upp till apportör för att kunna hjälpa husse med jaktevenemangen. Hennes fina namn är indianskt och betyder värdefull. Hon har en helt annan inställning till livet än Titzy och har en massa energi över till annat. Ännu får hon inte följa med på jakterna vilket hon tycker är så himla orättvist. När vi skulle iväg på kvällsjakten och husse och Titzy tog båten utan henne till en brygga på andra sidan ön för att hämta oss jägare lät hon sig dock inte nedslås utan rusade genom skogen och hagarna för att med amper min stå på bryggan beredd att kliva på när båten anlände. Länge stod hon och tittade surt efter oss när vi åkte iväg.

OLYMPUS DIGITAL CAMERATeyha är sur för hon inte får följa med

Vi placerade ut oss vid ett sund där det brukar vara kvällssträck och inväntade änderna men den här kvällen flög de lite för högt för att vi skulle få så många skottchanser. Några blev i varje fall fällda och unghundarna Klipper och Melba fick visa att de också kommer att bli duktiga apportörer. Melba tog in sin and utan att ha sett var den föll och Klipper simmade utan problem rakt ut förbi vettarna för att hämta in sin men verkade på vägen in vara lite konfunderad över vad det var för änder som låg i vattnet. Sakta föll skymningen och till slut blev det alltför mörkt för att skjuta och vi for tillbaka till Kallsö.
En härlig och stämningsfull middag avnjöts i Sjöboden med vågorna kluckande under golvet. Det kändes verkligen att vi var i skärgården. Givetvis pratades mycket jakt och hundar. Vetgirigt sög vi i oss Anders all erfarenhet av sjöfågeljakt. Han berättade även om livet i skärgården och hur levnadsvillkoren förändrats. Fisket har minskat drastiskt och numera förädlas allt det som fångas för att kunna få del av förädlingsvärdet. Jakt- och fiskearrangemang och stuguthyrning har gjort att de fortfarande kan bo kvar och ha sin utkomst på Kallsö. Tiden gick fort och timmen var sen när vi och hundarna trevade oss genom mörkret till vår stuga.
Tidigt nästa morgon gav vi oss i väg ut igen. Denna gång för att lägga ut vettar som skulle locka knipor, änder och skrak att landa i vattnet framför vårt gömsle. Morgonen var otroligt vacker med en rosa soluppgång. Långt ut hörde vi sälar råma, skarvar flög förbi med sitt knarriga bräkande och ibland hördes nån knipas karaktäristiska visslande.

Soluppgång i Sankt Anna skärgårdEn sagolikt vacker soluppgång

Även nu var det väldigt lite aktivitet och intresset för våra vettar var lågt. Klipper fick ändå tillfälle att försöka ta in en, för en så ung och oerfaren hund, svår apport. Den fällda skraken låg en bra bit utanför vettelägget och Klipper hade inte markerat var den föll men med stor energi började han nosa sig igenom alla vettarna tills han kom till den sista som han beslöt att bogsera iland. Det såg ut som om han tänkte att var det ingen av de andra så måste det väl i varje fall vara den här. Titzy som hela tiden otåligt stått och betraktat Klippers fruktlösa försök att hitta fågeln hade redan scannat av vattnet och lokaliserat var den låg. Till slut blev det hennes tur och erfaret simmade hon rakt igenom vettelägget och hämtade in fågeln. För att bli en duktig apportör krävs inte bara energi utan även en hel del erfarenhet.

OLYMPUS DIGITAL CAMERAKlipper apporterar en skrak

Långt bort upptäckte vi ett par skrakar som låg och fiskade. Vi beslöt att försöka med lite tolling och Lennart lät Klipper visa upp sina konster. Ingen reaktion. Vi smög istället lite närmare genom skogen för att om möjligt få dem att upptäcka hunden. Vi lade oss bakom några enar vid en liten bergknalle och började tolla igen. Reaktion blev dock den motsatta och skrakarna gled istället längre bort. Troligen hade de redan vid vårt första försök att tolla upptäckt oss och anat oråd.

OLYMPUS DIGITAL CAMERAAnnika, Anders, Titzy och Teyha

Det finns nog inte så många tollare som har det så bra som Titzy och Tehya på Kallsö. Precis som generationer av tollare i Nova Scotia hjälper de till med försörjningen och lever ett fritt liv tillsammans med sin familj. För att även nästa år få uppleva en fantastisk jakthelg i Sankt Annas skärgård bokade vi in ett datum redan vid den avslutande lunchen. Tack så mycket för i år Annika, Anders, Titzy och Teyha på Kallsö.

Torbjörn Holmgren