Jag fann två böcker om jakt på sjöfågel från mitten av 1800-talet som innehöll några avsnitt om tollingjakt. På köpet fick jag även lite bonusvetande om tollarnas tänkbara rottrådar.
The Dog and the Sportsman av J.S. Skinner, Phildelphia 1845, kapitel XV
Här presenteras ”toling for ducks” som en jaktform vilken har sitt ursprung i området runt Havre de Grace i Maryland längst upp i Chesapeake Bay i början av 1800-talet.
Sammanfattning
Som tollinghund ska man helst välja en pigg och lekfull valp som redan från början tränas att springa efter småstenar som kastas från gömslet. Det är viktigt att hunden håller sig i ständig rörelse under tollingarbetet och en röd hund med lång och yvig svans är allra bäst. Det är endast ett fåtal hundar som duger att tolla med. Ofta blir de alldeles för intresserade av änderna och stannar upp eller till och med lägger sig ner och tittar på dem vilken kan spoliera jakten.
Änder kan uppträda väldigt olika inför hunden. Det kan ibland hända att man inte får nån som helst reaktion när man tollar men när man byter gömsle så kan samma änder snabbt komma simmande. En annan gång kan det hända att änder som varit helt ointresserade av hunden istället reagerar när man viftar med en röd näsduk på en käpp framför gömslet.
Jägarna satte stort värde på sina tollinghundar och delade ofta bytet med dem. Det finns ingen tvivel att denna jaktform har gett upphov till många roande och dråpliga jakthistorier avslutas avsnittet om tolling.
The Wild Fowler av H.C. Folkard, ESQ, London 1856, sid 371-376
Denna bok refererar ibland till boken ovan men är betydligt mer utförlig. Bl.a. skriver man att metoden har sitt ursprung i samma område och att jägaren kastar små stenar men även små träbitar.
Sammanfattning
Det är viktigt att hunden är absolut tyst och håller sig i ständig rörelse och hela tiden är synlig för änderna. Hunden ska uppmuntras att hoppa över stock och sten framför gömslet och lekfullt svänga på sin svans. Den får aldrig skälla då det kan skrämma änderna på flykten. En röd eller nötfärgad hund med en lång yvig svans är det bästa för en lyckad tolling. Ju mer lik en räv desto bättre.
Minsta störning, som t.ex. en båt eller annan mänsklig verksamhet som fåglarna ser eller hör bryter förtrollningen och de slutar simma mot hunden eller tar till vingarna. Hela deras uppmärksamhet måste vara riktad mot hunden. Bara en hund åt gången kan användas för tolling. Dyker det upp två är risken stor att fåglarna blir rädda och flyr.
En perfekt tränad hund är värd sin vikt i guld för jägaren. Den ska lyda minsta tecken och kommando från husse och anpassa sina hopp och krumbukter till hur nära änderna är. Ju närmare de kommer ju lugnare tolling. Till slut ska hunden nästan krypa på marken.
En sämre tränad hund kan ge jägaren mycket bekymmer. Ett exempel är en hund som efter att ha tollat in änder från 400-500 meter när de kommit närmare visar ett betydligt större intresse för dem än för det som husse kastar för att till slut kanske själv kasta sig i vattnet för att försöka ta en and på egen hand. Ett annat exempel är en hund som när änderna kommit närmare ställer sig och väntar på att husse ska skjuta. I bägge fallen kan det leda till att jägaren försöker skjuta på för långa håll.
Man anser även att en tollinghund aldrig kan tränas att bli lika stadig och perfekt som en ”English decoy-piper” på grund av att det skjuts vid tollingjakten och att hunden alltid förväntar sig ett skott när änderna är nära. I de engelska decoyerna används aldrig gevär vilket ger möjlighet att hela tiden ha hunden under full kontroll.
Bild ur Book of Duck Decoys, Sir Ralph Payne-Gallwey 1886
En hund som tränats för tolling ska aldrig användas som apportör då den annars kommer att vilja hoppa i vattnet så fort det dyker upp fåglar. Istället bör man ha en Newfoundlandshund eller en retriever till hands för att hämta in fåglarna. Under tiden som detta sker ska tollinghunden ligga still i gömslet.
Då unga änder är lättast att tolla är det en stor fördel om det finns sådana i flocken man ska försöka att locka in. De äldre änderna följer oftast med när de yngre simmar mot hunden. Ibland kommer bara några få av en större flock inåt men oftast alla. Ibland händer det att änderna är så ivriga att de som är längst bak i flocken flyger över huvudena på de främre för att komma fram först.
Även metoden att vifta med en röd näsduk tas upp i texten men här menar man att det är väldigt ovanligt att änderna kommer inom skotthåll med den metoden.
Den bästa tiden på dan för en lyckad tolling är från soluppgång till niotiden på morgonen men det går även att tolla under hela dan. T.o.m. i starkt månljus kan det lyckas om bara fåglarna upptäcker hunden.
Kommentarer
Att jakten med röd lockhund i Nord-Amerika har sitt ursprung i området runt Havre de Grace är bara en del av sanningen. Redan i början av 1600-talet bedrev acadierna i Nova Scotia tollingjakt. Den jakt som beskrivs i de här texterna verkar ha starka influenser från fångsten i engelska duck decoys. En av tollarnas anfäder tror man är de engelska red decoy dogs som via engelska tweed water spaniels även anses finnas med som anfader till Chesapeake retriever.
Tweed Water Spaniel, B. B. Wadham 1855
Jägarna väljer noga ut sina tollinghundar och anser att hur den tollar gör stor skillnad på resultatet. Rävlika hundar som fås att hoppa och göra andra krumbukter samtidigt som de svänger på sin yviga svans har ett önskvärt tollingarbete. Hunden ska vara tyst och i ständig rörelse.
Apportering ingår inte i de här lockhundarnas uppgift varken i tollingarbetet där man kastar små stenar eller för att hämta in det som skjuts. Här finns mer spännade historia att försöka fördjupa sig i. När började man apportera med sin lockhundar? Kan det finnas en parallell utveckling dels via de engelska decoyhundarna kring Chesapeake Bay och dels via acadiernas och micmacindianernas hundar i Nova Scotia innan man till slut möttes och så småningom blev dagens tollare?
Änderna uppträder väldigt olika. Att de direkt kommer simmande när man visar hunden är inte givet även om det är den vanligaste reaktionen.
Annan verksamhet i och ikring vattnet där man tollar är störande. Änderna måste kunna ha fullt fokus på hunden för att komma inåt.
Det är viktigt med god dressyr på hunden för ett lyckat utfall.
Bästa tiden för en lyckad tolling är tidigt på morgonen.
Tollingjakt 