För att en hund ska bli Svensk Tollingjaktchampion måste den ha meriterat sig med tre 1:a pris i elitklass på de vanliga tollingjaktproven men också ha genomfört ett godkänt praktiskt tollingjaktprov. Då är det skarpt läge och hunden ska lyckas locka in fåglar två gånger för att bli godkänd. I skrivandets stund är det ett drygt 10-tal hundar som lyckats bli champions. För att samla på mig mer kunskap om att tolla i praktiken har jag gått igenom de beskrivningar som finns från de praktiska tollingjaktproven. Tyvärr är det väldigt varierande kvalitet på beskrivningarna från väldigt utförliga till prov där det helt saknas en beskrivning av jakten. Hoppas det blir bättre i framtiden. Vi behöver mer kunskap.

De flesta proven har genomförts i mindre vatten med en blandning av vilda, utfodrade och utsatta änder. Tollingarbetena har oftast skett på fåglar inom ett måttligt avstånd, 50-100 m. Ett försök gjordes på änder som befann sig ca 150 m från gömslet. Där visade änderna ett ganska litet intresse, de kom inåt men aldrig inom hagelhåll.

I stora drag överensstämmer fåglarnas uppträdande med mina egna erfarenheter.

Ansmygningen har varit avgörande för ett lyckat resultat.

Utfallet på tollingen har varit väldigt varierande även om det i de flesta fall varit lyckat. Från en omedelbar och massiv reaktion hos i stort sett alla fåglar inom synhåll till en väldigt trög och tveksam reaktion. I flera fall har bara ett fåtal av fåglarna lockats av hunden medan resten legat still eller simmat därifrån.

Att en tollingapport hamnar i vattnet spelar ingen roll om hunden bara låter bli att visa intresse för änderna. De tycks vara medvetna om att hunden inte kan nå dem i vattnet.

mallard-2812169_960_720Gräsand. Foto Pixabay

Lite förenklat så kommer fåglarna inåt när man låter hunden visa upp sig och när man gömmer den så stannar fåglarna upp eller tappar intresset. Att fåglarna tappar intresse kan också inträffa om man alltför intensivt låter hunden tolla. Vid ett av provtillfällena har man iakttagit att fåglarna verkar bli mer triggade när hunden emellanåt doldes av lite vassruggar. Att låta hunden vara gömd en kort stund ibland kan därför kanske trigga mer än att låta den visa upp sig hela tiden.

Den metodiken kan man känna igen på filmer från engelska s k pipers där decoy dogs lockar änderna allt längre in i fångstanordningen. Hunden dyker upp med jämna mellanrum allt längre in i fållan och triggar fåglarna att simma efter.

Se länkarna

Nacton Decoy with Tom Baker, ca 1945

Duck Decoy at Slimbridge with Zen

Vid ett tillfälle, när änderna efter stunds tolling verkade tappa intresset, kastade hundföraren apporten i vattenkanten så hunden klev ner med frambenen i vattnet vilket fick dem att återigen börja röra sig mot hunden. Att bryta det monotona tollandet kan vara ett sätt att få fåglarna att komma hela vägen in.

160425styran048Knipa. Fotograf Anders Vestlund, fageltornet.se

Det var intressant att se att man i något fall tollat knipor som t.o.m. varit mer triggade av hunden än gräsänderna. Min erfarenhet är att kniporna är väldigt svårflörtade. Jag har otaliga gånger tollat på stora knipflockar utan nämnvärt resultat. De kan visa en stunds intresse för hunden men kommer aldrig inom skotthåll och efter ett tag tycks de tappa intresset helt. De lyckade tollingar på knipa som jag själv gjort och har tagit del av beskrivningar på har varit på ett fåtal knipor. I några fall har de även kommit in tillsammans med andra arter. Så förefaller det även ha varit i dessa fall.