20171031_064400På väg ut i gryningen

Morgonens knipjakt med vettar gav ingen utdelning. Inte många som flög och de få som visade intresse för vettarna lyckades jag bomma. Vid tiotiden packade jag ihop och rodde över till nästa ö för att prova på lite tolling. Smög försiktigt i buskarna en bit innanför stranden och spanade av vattnet utanför. En gång satte jag mig ner och lät Roxane tolla ett tag. Ibland har det hänt att det dykt upp änder som jag inte sett innan men denna gång blev det inget resultat.
Så fick jag syn på ett par änder som satt och sov på en sten ca 150 m ut. Tyvärr fick jag inte mycket hjälp av terrängen för att hitta ett ställe gömma mig på. Kröp i alla fall ut mellan buskar och stenar och lade mig bakom en sten. Jag var tvungen att ligga ner och kasta tollingapporten. Väldigt obekvämt och noll reaktion hos änderna. De fortsatte att sova utan att ta nån notis om Roxane. Till slut tröttnade jag på att ligga så obekvämt så jag kravlade tillbaka och satte mig på en sten omgiven av albuskar. De var helt avlövade men har jag tur tar de mig för en gammal murken stubbe tänkte jag. Nu spelade det inte så stor roll då änderna fortsatte att sova stående på ett ben. Att väcka dem och sen försöka locka skulle knappast funka. Även om de inte flög iväg skulle de säkert vara väldigt varska och knappast mottagliga för nån tolling.
Efter ytterligare en stund kände jag att stenen jag satt på knappast var den bästa platsen för mina genitalier och blev tvungen att glida ner och lägga mig lutande mot stenen. Mycket bekvämare men i en sämre position för ev. skytte. Och änderna sov vidare. Ibland vaknade de till en kort stund och plockade lite i fjädrarna för att strax sticka huvudet under vingen och sova vidare. Okej tänkte jag, ska det vara på det där viset så ska vi nog se vem som kan sova längst. Mig kommer de inte att trötta ut. Att sova är en av de få grenar där jag fortfarande håller hög klass tänkte jag och dåsade till bakom min sten.
duck-1978680_960_720Foto Pixabay

Då hörde jag några änder som kom flygande och landade intill änderna på stenen. De blev lite kvackande där ute och det verkade som ”mina” änder inte blev så imponerade över att ha blivit väckta. Jag började tolla med Roxane igen och nästan direkt började två av änderna simma mot henne. Inte så snabbt men ändå utan avbrott. När de kommit inom skotthåll började de bli tveksamma och stannade upp. Tyvärr försent för en av dem. De andra anden hann jag inte med att skjuta då jag inte hade en kroppsställning som tillät några doubléer.
En fråga som återigen dyker upp efter denna jakt. Varför reagerade bara två av änderna på hunden? Det är inget ovanligt och händer både med änder och gäss att bara några av fåglarna kommer mot hunden. Andra gånger kommer hela flocken.

 

20171031_124929Roxane på väg in med anden