Tollingjakt är inget för den skjutglade jägaren. Vid varje tollingtillfälle kan en ensam skytt inte räkna med mer än en eller ett par fällda fåglar. Jaktupplevelsen ligger istället i att tillsammans med sin hund överlista villebrådet. Spänningen är stor när fåglarna närmar sig och minsta misstag kan förstöra chansen till ett lyckosamt utfall. Att sen efter skotten få se sin hund hämta in de fällda fåglarna gör ju bara saken ännu bättre. Då känner man verkligen samhörighet med sin hund och att man tillsammans klarat uppgiften.
Roxane efter en lyckad tollingjakt
Mina bästa tollingjaktsupplevelser är när jag har upptäcker fåglar ute på vattnet och inte har möjlighet att hålla mig dold i ett i förväg uppsatt gömsle. Då får man verkligen gå ”all in” i ansmygningen. Det minsta de anar oråd kommer de inte inåt eller tar till flykten. När man krypande och ålande tar sig fram till en position där man kan börja tolla med sin hund kan det verkligen kännas i kroppen hur kompromisslös vägen till framgång är. Glädjen blir därför ännu större om man lyckas överlista fåglarna.
Ibland får jag även tillfälle att tolla när jag jagar med vettar. Dyker det upp fåglar utom skotthåll kan tollaren se till att det ändå blir en skottchans. Att jaga sjöfågel i sjö och hav med en tollare ger ytterligare en dimension och möjlighet i jakten. Rasen kan ju allt det en vanlig apportör kan plus att den även kan locka in fågel.
Tollingjakt 