Ett hundliv är inte långt. Min första tik, Liv, som lämnade jordelivet i våras blev 12 år gammal. Roxane fyller 10 i vinter och har kanske ett par jaktsäsonger kvar innan hon får pensionera sig. Då det tar ett par år innan en ung hund är mogen att följa med på jakt så är det alltså hög tid att skaffa en ny tollare.

Liv i Camo

Liv var alltid på hugget när det handlade om jakt

Många av mina hundtankar just nu handlar om hur jag ska ta hand om och uppfostra en ny hund för att få till en bra tollinghund. Den praktiska tollingjakten har gett mig en hel del insikter om vad som krävs av en bra lockhund. Roxane har med åren blivit riktigt bra och pålitlig men har fortfarande en del irriterande brister. Det är förstås inte alls säkert att nästa jycke blir bättre men ett tydligt mål underlättar säkert min strävan.

Under mina funderingar om framtiden dök denna händelse upp ur minnet. Jag har berättat den tidigare i ett annat forum men den tål säkert att upprepas om inte för annat så som ett exempel på när brister hos hundarna ställde till det för jägaren.

————————

Jag har varit i Sörmland och jagat gås. Våra kompisar, som är bönder, har stora problem med gäss som går upp och äter av grödorna. Stränderna, som är omväxlande öppna och bevuxna med skog, är väldigt lämpliga för tolling. De ger även goda möjligheter att söka nya positioner för att utmana nya grupper av gäss som ligger inom tollingavstånd.
Vi förberedde jakten kvällen innan genom att rekognosera lämpliga tollingplatser och pass för inflygande gäss.
Första dan försov jag mig och vaknade av att Hasse ruskade i husvagnen. Snabbt fick jag och Roxane göra oss klara. Jag fick med mig det mesta men glömde tollingföremålen så det blev till att kasta pinnar istället. Precis innan jag kommit fram till mitt gömsle small det och Hasse fick skjuta en inflygande gås. Lite slokörad satte jag mig i gömslet. Typiskt att kompisen fick skjuta men inte jag.
Det flög förbi några grupper med gäss utom skotthåll och det låg ganska många gäss på andra sidan viken men avståndet var för långt för att lyckas med tollingen. Jag försökte ändå men fick ingen reaktion. Efter en stund upptäckte jag en flock som eventuellt låg inom tollingavstånd utanför nästa skogsdunge. Vi tog oss dit och smög försiktigt ner till stranden där jag satte mig ner och lutade ryggen mot en alstam. Efter en stund började jag tolla och lät Roxane visa sig i några solgläntor som fanns på bägge sidor om dungen. Ingen reaktion där heller. Kanske var ändå avståndet för stort. Så upptäckte jag en grupp med gäss som kom simmande från höger. De hade redan sett hunden och var snart inom skotthåll. Jag bestämde mig för att försöka skjuta några av de unga fåglarna och sköt den första i vattnet. Flocken tog direkt till vingarna så jag fick skjuta nästa i flykten. Jag träffade men gåsen slog i vattnet långt ut. Roxane hade ögonen på den första fågeln och missade var den andra slog i vattnet.

Roxane med gås

Roxane på väg in med en gås

Hon apporterade den första lätt men med den andra blev det problem. Hon är svår att få ut om hon inte markerat nedslaget. Någon båt fanns inte tillgänglig så jag gick och hämtade Liv som gärna simmar ut men är svårare att styra. När vi kom tillbaka låg gåsen ännu längre ut. Som jag trodde simmade Liv ut men hamnade snett utan att kunna få vind av gåsen. Några bättre försök fick vi inte till utan jag fick inse att nån hjälp av hundarna skulle jag inte få.
Medan gåsen guppade allt längre ut började jag överlägga med mig själv om det var rimligt att simma ut och hämta gåsen. Jodå, det skulle gå och jag började klä av mig. Snart stod jag där utan en tråd på kroppen i all min manliga prakt. Så tog jag av mig kepsen och började försiktigt gå ut i vattnet med Liv vid min sida. Jag försökte låta bli att tänka på att platsen där jag gick i faktiskt också var kornas badplats och all dya som sipprade mellan tårna kanske inte var just dya.
Har ni inte simmat med era hundar ska ni prova på det. Det är en speciell känsla inte minst när man näckar. Man blir liksom ett med naturen, så ursprunglig.

Gädda

Gädda. Foto Pixabay

Sen kom tankarna på Långhalsens stora gäddor med sina sylvassa tänder som nog gärna tog för sig om de upptäckte nån liten godbit. Temat till filmen Hajen dök upp i huvudet. Jag undrade också vad folk skulle tro om de upptäckte min kala skalle ute i sjön. Kan det verkligen vara en säl?

Gråsäl

Gråsäl. Foto Pixabay

Nu tyckte Liv att vi inte skulle simma längre ut och lade sig framför mig för att få mig att vända. När jag fortsatte vände hon och simmade iland.
Det hade varit bra att ha förmågan att ta gåsen med munnen men det gick ändå ganska bra att få med den i land. När jag kom in satt Liv där med en amper min och såg måttligt imponerad ut och fick mig att tänka på att Inger nog skulle se likadan ut.
Men efter en god gåsmiddag och lite rödvin mjuknade i alla fall hon.