Det var väldigt överraskande och hedrande att tilldelas SSRK:s Jägarnas vandringspris. Men det är inte bara ett tecken på att jag ev. har satt nån form av avtryck utan också att tollaren blivit en jakthundsras att räkna med i retrievervärlden. Många jagar och/eller är med och apporterar med sina hundar men inte lika många provar på tollingjakt. Synd tycker jag. Det är en fantastisk jaktform. Det finns så många duktiga hundar och förare som startar på tollingjaktproven och säkert skulle bli lyckosamma som tollingjägare.
För en så multikompetent jakthundsras som tollaren vilken används i så många olika hundsporter är det viktigt vi behåller en reell koppling mellan tollingjaktproven och den verkliga jakten. Annars är risken stor att rasen blir nåt annat än den en gång varit och förlorar sin särart.
Att få möjlighet att prova på tollingjakt känns nog ofta som svårt för många. För mig var det en process som till sist ledde till att jag I stort sett har tillgång den tollingjakt jag kan önska mig. Sätt inte ljuset under skäppan utan tala om vad en tollare kan när ni träffar jägare och knyt kontakter. Plötsligt händer det.
Hunden behöver absolut inte vara champion. Med en grundläggande kompetens i tolling, stadga och apportering kommer man långt.
Jag brukar ofta tolla när det dyker upp tillfällen som inte går att låta bli. Det kan vara en flock änder eller gäss som jag upptäcker när jag är ute i andra ärenden. Den erfarenheten kan vara viktig när du ska ut och jaga med andra jägare. Det är inte alltid som teorin stämmer med verkligheten.
Lycka till!
Tollingjakt 