Jag var nästan längst bort på ön utan att nåt hade hänt. Hade passerat några bra tollingställen och låtit Roxane jobba ett tag, men utan resultat. Jag var just på väg över till andra sidan när jag upptäckte tre änder på väg snett ut ifrån oss.
Jag måste försöka få stopp på dem innan avståndet blir för långt tänkte jag och smög snabbt närmare stranden och hukade mig ner bakom en grov tall. Jag tollade så att Roxane kom så nära stranden som möjligt för att änderna skulle upptäcka henne.
De reagerade nästan direkt, vände och började glida mot oss. Jag kröp ihop ännu mer och vågade inte sticka fram huvudet för att titta. Jag tollade några gånger till och Roxane blev som vanligt allt ivrigare. När jag låg ihopkrupen började glasögonen imma igen och jag fick kämpa med att torka av dem för att få klar sikt. Till slut var det så pass bra att jag kunde skjuta. Jag tollade några gånger till och kikade försiktigt fram bakom tallen. Till min förvåning låg det sex fåglar framför oss. Tre krickor hade anslutit och alla sex låg still och stirrade på Roxane. Jag slängde sista tollingkastet långt inåt land, satt mig på knä, stack fram bössan bredvid trädet, siktade och lyckades skjuta en and och en kricka. Jag skickade ut Roxane som snabbt hämtade in bägge två.
När vi lugnat ner oss tog jag fram kaffet och vi delade på en tunnbrödsmacka. En fin stund tillsammans och ett fint minne med Roxane.
Att det dyker upp fåglar jag inte sett innan jag börjat tolla har hänt flera gånger. Därför brukar jag nästan alltid göra det när jag kommit fram till gömslet även om det verkar vara tomt på änder.
Tollingjakt 