Inga av mina hundar har varit några perfekta tollinghundar. För att inte lägga hela skulden för det på mina smala axlar brukar jag trösta mig med att även hundar är individer och har precis som vi både styrkor och svagheter. Tack och lov är naturen ganska förlåtande när det gäller änders intresse för röda hundar men givetvis går det bäst att jaga med dem som uppfyller alla önskvärda egenskaper.
Liv, som var min första tollare, hade sina tolling- och retrieveregenskaper inbäddade bakom ett betonghårt pannben. Hon hade litet intresse av att tolla och tappade fort lusten. Jag lät henne oftast knalla runt på egen hand men slängde ibland en dummy eller en boll för att ändå få lite inflytande på hennes tollande.
Tillsammans kom vi i alla fall igång med tollingjakten och mitt intresse blev allt större. Så spännande och fascinerande när det fungerade även om jag tappade mycket av möjligheten att kunna styra hur änderna simmade.
Men det var med Roxane som jag verkligen kom igång och intresset tog fart. Hon var nästan manisk när hon tollade och jag började förstå att man kan påverka hur fåglarna rör sig beroende på hur man låter hunden jobba. Vill man styra åt vilket håll fåglarna simmar tollar man helt enkelt åt det hållet eller om de börjar tappa intresset låter man hunden vara dold en liten stund för att sen visa den igen och då brukar de fortsätt inåt.
Ivern var Roxanes styrka men också hennes svaghet. För att inte ha en tokivrig hund runt benen när jag skulle skjuta slängde jag sista kastet inåt land. Vi hade så roligt och många fina stunder när vi tillsammans lärde oss hur man tollingjagar.
Min nuvarande tollare, Akka, ligger nånstans mittemellan de två första. Hon är väldigt jaktintresserad och vill gärna ta egna initiativ och hoppa över tollingen. Det parerar jag genom att ha henne i en lång lina när jag tollar och det känns som det börjar sjunka in att hon ska tolla innan det blir några fåglar att hämta. Akka är inte speciellt lekfull och det tror jag spelar roll när hon vill prioritera bort tollingen under jakten.
Ingen av mina hundar har klarat sig bra på tollingjaktprov vilket förstås är tråkigt men en tollingjakt kan man koka ner till några få moment och det är inte så viktigt att de inte klarat att ta sig igenom ett helt prov. Men framförallt så har hundarna varit helt annorlunda och haft ett mycket bättre tryck i den praktiska jakten och vad det har berott på vet jag inte. Det kan bero på mig eller på hundarna men troligen på bägge. Jag tror inte heller det är ovanligt att man av olika anledningar inte får ut den fulla potentialen av sin hund på proven.
Att jaga med sin hund är lite som ett äktenskap. Allt kommer inte att vara perfekt och att bara nöta med det som inte funkar kommer till slut att försämra förhållandet. Innan det går så långt får man försöka anpassa sig till verkligheten för att få ett bra liv tillsammans. T.ex. genom att låta hunden luska runt på egen hand och stötta med lite färre tollingkast, slänga sista kastet inåt land eller försöka få lite bättre kontroll genom att ha hunden i ett långt koppel under tollingen.
Tollingjakt 