Skogsvägen jag körde in på var nästan igenvuxen. Jag stannade bilen i en svacka, klev ur och började ta fram utrustningen. La några tollingdummyes och tennisbollar i ryggfickan. Stoppade ner skott lagom för ett par salvor i en jackficka och kollade att allt det andra fanns på de rätta ställena. Blev det tollingläge gällde de att veta var jag hade grejorna.
Jag släppte ut Akka, hängde på mig ryggsäcken och tog fram bössan. Akka sprang runt och nosade medan vi gick genom björkskogen. När vi närmade oss gömslet blev skogen äldre och vattnet skymtade mellan träden. Jag gav Akka ett tecken att komma och såg att hon vädrade ut mot vattnet. Eftersom jag inte litade på stadgan fäste jag hennes sele i ett kort koppel som sitter fast i bältet.
Gömslet vi skulle till är ett av mina bästa och där har jag haft flera lyckade tollingjakter. Jag får slå undan en hel del vass varje år men det är det värt.
Jag tog av mig ryggsäcken och började sakta smyga framåt. När jag skymtade gömslet vid stranden gick jag ner på knä och började krypa. Halvvägs stannade jag till och spanade och upptäckte att det var fullt med fåglar i viken. Sista biten ålade jag så nära marken jag kunde. Akka blev allt ivrigare men var fortfarande hanterbar. Framme vid gömslet satt vi oss tillrätta och kikade ut på vattnet. Så mycket fågel. En stor flock med änder tillsammans med lite knipor och några svanar. Ett helt magiskt tollingläge.
Jag satte på Akka en längre lina så jag kunde ge henne en signal om hon tappade fokus under tollingen. Direkt hon visade sig reagerade fåglarna och det kändes som alla vände sig mot oss och började glida inåt. Efter bara några tollingkast var det flera änder inom skotthåll och jag satte ner Akka bakom gömslet. Hon vibrerade av upphetsning och jag satte ena foten på linan så hon inte skulle kunna sticka iväg på eget initiativ och började resa mig försiktigt upp för att skjuta.
Det rasslade till när Akka stack iväg. Tydligen var det inte tillräckligt att ha foten på linan. Med ett stort plask hoppade hon i vattnet och de närmaste änderna lyfte tillsammans med kniporna. Så började hon simma efter de änder som fortfarande låg kvar. De retirerade när Akka närmade sig men började glida efter henne när hon ändrade kurs.
Bakom gömslet satt jag och undrade hur jag skulle göra. Det låg ju fortfarande änder kvar och försökte jag kalla in henne skulle de troligen bli skrämda. Jag valde att avvakta medan Akka började jaga en av svanarna men där blev det snart ombytta roller och hon blev den som fick fly. Något stukad kom hon i land och tittade surt efter svanen. Jag kallade in henne och började tolla igen efter en liten stund. Nu gick det bättre och det verkade som svanen botat henne från den värsta ivern.
Även änderna hade blivit lite försiktigare men till slut började en av dem att glida inåt och jag valde att skjuta så snart jag fick ett bra läge. Trots den katastrofala tollinginsatsen fick vi ändå med oss en and.
Tollingjakt 