När jag jagade på öarna utanför Axmar Bruk byggde jag inga gömslen och fick improvisera när vi skulle tolla. Efterhand så lärde jag mig var det fanns ställen där det gick att hålla sig dold och ändå kunna exponera hunden. Det var mycket lärorikt att försöka tolla under de förutsättningarna.
Även om änder kan uppträda väldigt olika så insåg jag att vill man bli framgångsrik över tid så måste man hålla sig dold. Vilda fåglar är skygga och upptäcker de dig så är det nästan alltid kört. Ibland kan de dock bli som hypnotiserade av hunden och inte bry sig om din närvaro. Men tar du det för givet så blir misslyckandena många.
Ofta hörde jag änderna eller upptäckte dem en bit ut när vi smög efter vattnet. Då gällde det att direkt tänka på att inte synas. Fåglar har en otroligt god syn och uppfattar en rörelse på långt håll. Har de blivit osäkra innan man börjar tolla blir det mycket svårare att lyckas.
Sen började jag planera ansmygningsvägen och var vi skulle gömma oss för att kunna tolla. Jag försökte om möjligt ta mig fram i riktning rakt mot fåglarna. En rörelse i sidled uppfattas mycket lättare.
En lärdom jag fick var att inte överarbeta situationen. Om jag upptäckt fåglar men tyckte att det kanske var i längsta laget för en tolling så var det i alla fall bättre att tolla där man var istället för att försöka sig på att komma ännu närmare om det fanns risk för upptäckt. Det slutade oftast med lång näsa.
Så fort fåglarna kommit inom skotthåll och i bra position gäller det att skjuta direkt. Det är inte givet att de ligger kvar nästa sekund och de kan också tappa intresset för hunden och simma utåt igen. Och var beredd på det oväntade, även efter skottet. Exempel på det kommer senare.
Tollingjakt 