Av drömmen att kunna tollingjaga änder i mitt viltvatten blev inget. Antagligen beror det på att den helt öppna vattenytan är för liten. Änderna kan ligga kvar en liten stund och betrakta hunden för att sen ta till flykten.
Men det är inget jag är särskilt ledsen för. Änder och en massa andra djur verkar trivas där och pysslandet med dammen skänker mig mycket glädje och bidrar till miljöcertifieringen av mitt skogsskifte.
För att ändå förverkliga tollingjaktsdrömmen löste jag jaktkort på fastighetsverkets öar i Gävleborgs län samtidigt som jag meddelade mitt intresse av medlemskap till nästan varenda jaktlag i norra Gästrikland med mark intill kusten. Jag försökte även bjuda in mig på sjöfågeljakt så snart jag fick chansen. Blyga pojkar har ju aldrig fått kyssa vackra flickor.
Numera jagar jag inte där men kan ibland sakna våra jakturer. Tidigt på morgonen gav vi oss iväg till Axmar Bruk med båten på släp. Oftast var det fortfarande mörkt och inte sällan låg det änder och skrattade i viken när vi åkte ut. Men där fick vi tyvärr inte jaga.
När vi kom ut till öarna la vi oss ofta stilla eller puttrade försiktigt fram med båten och spanade efter fåglar som kunde vara värda ett tollingförsök.
Den första tiden så brukade jag börja med att lägga ut vettar för att efter några timmar fortsätta med lite tollingjakt. Men när jag insåg att den jakten gick bäst direkt på morgonen så övergick jag till att hålla mig till endast en jaktmetod per dag och ofta blev det tolling då det var roligast.
När vi legat och spanat en stund bestämde jag strategin och gick iland på en av öarna. Hade jag sett fåglar som vi skulle försöka locka in så drog jag upp båten i skydd bakom ön och smög över till andra sidan för att göra ett tollingförsök.
Annars började vi direkt att smyga en bit från stranden och spana ut över vattnet. Efter ett tag lärde jag mig var fåglarna brukade ligga och jaktlyckan blev bättre. Det var jobbigt med de tidiga mornarna men jag lärde mig mycket om tollingjakt de åren.
Tollingjakt 