Förberedelser

Tollingjakt är så mycket mer än att lära sin hund att tolla och apportera. Att lära känna sin jaktmark och vilka förutsättningar och möjligheter den bjuder på är precis som vid annan jakt viktigt. Därför krävs det förberedelser och en hel del jobb för att nå bästa möjliga resultat.

Som nybliven tollingjägare övade jag mycket på att locka in fåglar utan syfte att skjuta dem. Snart upptäckte jag att ju mer jag tränade desto större tur fick jag när det väl var dags för jakten. Det finns hur mycket som helst att lära sig och fullärd kommer man aldrig att bli så fortfarande händer det att jag åker ut och bara övar på att locka in fåglar.

Var brukar fåglarna ligga?

Änder har ofta ställen där de gärna vilar och söker föda. Grunda och skyddade vikar kan vara favorittillhåll. Var de ligger varierar också beroende på vindriktning och hur hård vinden är. Helst väljer de platser som ligger i lä.

Därför har jag lagt ner mycket tid på att reka, spana och att försöka lära mig var de helst håller till vid olika väderförhållanden. I havet kan även det varierande vattenståndet påverka var änderna väljer att hålla till.

En viktig informationskälla kan vara äldre jägare med lång erfarenhet av jaktmarken. Sjöfågeljakt är ingen ny företeelse så ofta är det som äldre jägare vet ett extrakt av flera generationers kunnande. Är man beredd att lyssna så kan det finnas en hel del kunskap att hämta den vägen.

Var finns det möjlig tollingplatser?

När jag tror mig veta var fåglarna ofta håller till börjar jag reka var det går att bygga gömslen och att tolla med sin hund. Det behöver inte vara så tillrättalagt som på tollingjaktproven men hunden ska kunna tolla åt ett håll eller åtminstone framför gömslet. Det behöver inte heller vara en så lång sträcka men helst 4-5 m. Viktigast är att hunden kan visa upp sig för fåglarna.

Jag har haft en ganska hög ambitionsnivå när det gäller antalet gömslen då jag vill ge mig chans till så många tollingtillfällen som möjligt. Tyvärr har jag tvingats inse att alla idéer inte kommer ända ut i armarna och att några av platserna ännu inte har några gömslen. De finns dock med i minnesbanken och kan utnyttjas om jag vill improvisera och tolla utan ett förberett gömsle.

Några av mina bästa gömslen ligger på platser utan naturliga förutsättningar för tolling där det krävs en del jobb med lien för att avlägsna vass som skymmer hunden. Men det har det varit värt då jag haft några sagolika tollingjakter där.

Hur ska gömslet se ut?

Jag bygger helst mina gömslen av träd, buskar och vass som finns på platsen, kompletterat med snören av naturmaterial och kamouflagenät. Ett tag hade jag som ambition att helt och hållet använda mig av naturmaterial för att de skulle kunna återgå till naturen utan att lämna några spår efter sig men det blev för mycket jobb att varje år fixa till dem efter vinterns förfall. Numera har jag kamouflagenät som jag hänger över det avbarrade och avlövade gömslet. Näten försöker jag hinna med att ta in innan snön kommer och jaktsäsongen är slut.

Gömslet ska smälta in i naturen och helst vara placerat så att bakgrunden tar bort konturerna av en jägare som tittar fram ovanför gömslet. Det är bra om det finns möjlighet att spana genom gömslet så att man kan ha en ständig uppsikt över hur fåglarna beter sig. Det ska också vara gott om plats så man kan sitta i en naturlig ställning och ha plats för hund, ryggsäck och vapen. Hunden ska enkelt kunna springa ut och in i gömslet. Se också se till att minimera skaderisken för hunden genom att rensa bort grenar, ris och lösa stenar.

Vill man ha möjlighet att kunna att ta sig fram till gömslet när det redan ligger änder inom tollingavstånd måste man skapa förutsättningar för att osedd kunna smyga fram. Röj en ansmygningsväg och komplettera vid behov med buskar och ris som förhindrar insyn. Till framgång finns inga genvägar och många gånger kryper jag och Akka fram till gömslet för att minimera risken för upptäckt.

Ibland finns det inte förutsättningar att osedd kunna ta sig fram till stranden på grund av avsaknad av vegetation. Då är det inte så mycket att välja på. Man får helt enkelt sätta sig i gömslet när det fortfarande är mörkt och invänta gryningen och hoppas att det dyker upp fåglar som går att tolla. Givetvis går det även att sätta sig i gömslet i dagsljus men då skrämmer man troligen bort alla fåglar inom tollingavstånd. De här tillvägagångssätten blev även tollingjägare i Nova Scotia tvungna att tillgripa när man jagade på saltmaderna.

Att smyga fram bakom en skärm som man bär med sig vet jag att en del tillämpar men jag det har ingen egen erfarenhet av. Och det blir nog inte aktuellt heller då mina jaktmarker har andra utmaningar än just detta. Men om nån som tillämpat metoden läser detta vore det intressant att ta del av deras erfarenheter.

När jag besöker mina gömslen brukar jag nästan alltid tolla med Akka oavsett om det handlar om jakt och ligger fåglar där eller om det är tomt och det inte är jaktsäsong. En hund som redan är bekant med platsen blir mindre intresserad av att undersöka den när det handlar om skarp tollingjakt. Ett extra bonus är förstås om det även finns fåglar där som går att locka in. Inte minst för Akka som lätt tappar fokus när änderna närmar sig och jag får möjlighet att korrigera och träna den detaljen. Är det jaktsäsong har det flera gånger även hänt att änder som jag inte upptäckt kommer simmande när jag tollar.

Även väl förberedda jägare kommer att misslyckas ibland men inte lika ofta som de som slarvat med förberedelserna.