Artikel i Tollaren Nr 3 – 2023,
Författare Tollingjaktprovsdomare Sverker Haraldsson
Tollingjakten där hunden tillsammans med jägaren lockar änderna närmare in till stranden och inom skotthåll, är en alldeles speciell och unik jakt och upplevelse. Med din tollare kan du där uppleva den nästan magiska upplevelsen när änderna svarar på lockarbetet och när de kommer närmare och närmare
Men, hur är tollingen som får jakten att fungera, som ger rätt resultat på det praktiska tollingprovet som varje tollingjaktchampion behöver klara, och som jag som domare vill se från så många hundar som möjligt på de vanliga jaktproven?
Det finns två sanningar som vi kan börja ifrån.
Den ena är att ingen av oss kan veta någonting om hur en and tänker och varför de reagerar på det sättet som de gör. Jag har genom åren fått höra många olika förslag till förklaringar, och oftast är det att rävar jagar på liknande sätt och att änderna simmar närmare för att hålla koll på räven, t.ex. om det finns de som ligger på ägg eller som har ungar.
Men, det förklarar inte varför änderna simmar närmare på hösten, när de inte har ungar. Eller varför de helt enkelt inte ligger där kvar ute på vattnet, i trygghet.
Det skulle i och för sig kunna förklara varför en röd och vit tollare kan locka sig änderna, medan en svart labrador som gör samma arbete sällan får någon reaktion från fåglarna.
Avgörande är ändå att det inte tycks finnas någon forskning eller någon dokumentation, som bevisar att rävar verkligen skulle jaga så här. Ingen har, vad jag känner till, filmat rävar som jagar på samma sätt som våra tollare.
Min uppfattning är att människor för hundratals år sedan såg att röda och vita hundar i olika situationer fick änder att simma närmare, och att man helt enkelt ville hitta en förklaring till fåglarnas beteende.
Den andra sanningen är att tollingen inte fungerar varje gång.
Det är flera förhållanden som behöver vara de rätta – det behöver t.ex. vara ett lagom avstånd mellan änderna och stranden när hunden och jägaren smyger ner och börjar tollingen. Vinden och vindriktningen kan påverka änderna och avgöra om de kan lockas närmare, och det behöver vara ett lagom antal änder som ligger ute på vattnet (en ensam and eller några stycken änder är mycket svårare att locka, än en grupp på kanske tio eller tjugo fåglar).
Och framförallt behöver hunden vara tränad för att göra ett tollingarbete som gör änderna intresserade och lockar dem in mot stranden och gömslet.
Ska hunden på en tollingjakt lyckas locka in en flock levande änder inom skotthåll, så behöver tollingarbetet vara tyst (ett ljud från jägaren eller hunden kan få änderna att lyfta),
det behöver vara fokuserat (så att hunden fortsätter att arbeta och locka, oavsett om flocken av änder snattrar och kvackar eller är oroliga och luftar vingarna),
det behöver vara självständigt (så att hunden gör sitt arbete på egen hand, utan att jägaren hela tiden behöver ha koll på sin hund och istället kan fokusera på änderna),
det behöver vara energifullt (hunden kan på jakten behöva ha uthålligheten för att arbeta kanske upp emot 15 minuter för att locka in änderna, där den växlar mellan att tolla längs vattnet och att lugnt och tyst vänta bakom nätet),
och det behöver vara snabbt och gärna lekfullt (de snabba och oväntade rörelserna är lättare att uppfatta för viltet, medan de långsamma och monotona rörelserna kanske inte ens uppfattas av änderna).
Tyst, fokuserat, självständigt, energifullt, snabbt och lekfullt …
De egenskaper och det arbete som behövs för en lyckad tollingjakt där änderna lockas in, är samma egenskaper som jag som domare vill se hos din hund på jaktprovet.
Det ska vara tyst. Helst helt utan ljud från hunden och från dig som förare. Om du behöver kommunicera eller styra din hund med rösten, gör det med så tyst som det går. Eller försök att styra din hund med handtecken eller med kroppsspråket. Om hunden t.ex. inte riktigt vill komma tillbaka till dig vid nätet, gör en lekinvit med hela kroppen (precis som din hund gör när den vill få till lek med en annan hund) eller locka med en extra leksak eller boll … istället för att höja rösten eller ta till visselpipan. Det händer då och då att en startande på ett prov blir irriterad på sin hund och reflexmässigt, utan att tänka efter, tar till sin visselpipa. (Göm undan pipan, innan du börjar ansmygningen!). En jägare, som på jakten glömmer sig och tar till visselpipan har förmodligen inte så många änder kvar på vattnet efteråt.
Det ska vara fokuserat. Hunden ska ha sitt fokus på samarbetet med dig, på föremålet som den ska hämta, på själva tollingen; oavsett vad som händer runt om. På jakten behöver hunden fortsätta att gång på gång hämta tollingföremålet, eller att kunna ligga tyst och lugnt bakom nätet, oavsett vad änderna gör. På provet behöver hunden ha sitt fokus på själva tollingarbetet, och inte på allt annat som finnas runt omkring (som domaren eller skytten eller kastaren eller publiken) eller på dofter i terrängen. En hund som någon gång emellanåt stannar upp och snabbt scannar av omgivningen, och sedan fortsätter arbeta, behåller ju fokuset på tollingen – medan hunden som stannar upp varje gång, låser på saker i omgivningen, eller avbryter arbetet för att lukta på fläckar eller göra sina behov, har inte det fokus som jag vill se på provet.
Det ska vara självständigt. Hunden ska helst göra så mycket som möjligt av tollingarbetet på egen hand, utan att du behöver styra och påminna den om vad den ska göra. Det optimala för jägaren är om hen kan ha blicken ut mot änderna och vattnet, kan kasta iväg tollingföremålet utan att titta, hålla ute handen, och så lägger hunden tollingföremålet där igen efter några sekunder. Som förare och startande på tollingprov behöver du givetvis träna tolling i olika situationer och på olika platser – och sträva efter att tollingen när ni tränar blir självständig och säker.
Det ska vara energifullt, och hunden ska ha uthålligheten för ett längre arbete. Om vi skulle ha lika långa tollingarbeten på ett prov, som det ibland kan bli på en jakt … skulle det bli betydligt längre prov för varje hund och färre hundar som skulle kunna starta på provet. Tollingarbeten blir visserligen längre i de högre klasserna. I Nybörjarklass är det runt 10 tollingar och en kortare passivitet, medan det i Elitklass bör det vara 25 tollingar och två eller tre passiviteter på upp emot en minut vardera – oavsett om det är Nkl eller Ekl, är det som jag som domare vill se att hunden behåller samma fart, fokus och stil genom hela tollingarbetet.
Det ska vara snabbt och gärna också lekfullt. De snabba rörelserna är enklare att se och väcker ändernas intresse snabbare, och hunden som skuttar och leker är ännu mera intressant på jakten. Många tollare har kvickheten och farten, medan lekfullheten kanske inte är lika tydlig i tollingen. Här har du som förare stor betydelse – prova i träningen olika tollingföremål eller bollar för att se vilken eller vilka som din hund tycker är roligast, variera dina kast när du sitter bakom nätet, eller finta kast utan att släppa bollen eller åt olika håll.
Tollingarbetet gör ni tillsammans, du och din hund. Tollingen är det som gör din tollare och vår ras unik bland alla andra apporterande hundraser. Och det är därför som tollingen är avgörande i våra egna jaktprov för helhetsintrycket och för den prisnivå som du och din hund kan nå. Tollingen sätter ribban i prissättningen.
Och det är väl en lika stor anledning att arbeta med och träna tolling tillsammans med sin hund, som möjligheten att få uppleva magin när ni smugit fram, hunden tollar, och änderna kommer närmare och närmare …
Tollingjakt 