Artikel i Tollaren Nr 3 – 2023
Tollingjakt är en fantastiskt jaktform som är helt och hållet på naturens villkor. Allt hänger på hur väl du och din hund tillsammans lyckas överlista de skygga fåglarna. En tollingjakt innehåller många olika moment som vart och ett är värt ett eget temanummer i Tollaren men den här gången handlar det om själva tollingen.
Det är bara markhäckande and- och gåsarter som låter sig lockas av den rävlika hunden. De i Sverige jaktbara arterna inom den kategorin är gräsand, bläsand, kricka, storskrak, vigg och alla gåsarterna. Den art jag upplevt som lättast att locka är kanadagåsen och den som bjuder på flest tollingtillfällen är gräsanden. De bästa förutsättningarna för tollingjakt är vid lite större öppna vattenytor. Vattenvegetation får fåglarna att tveka och stanna utanför det området. Jag tror att det kan bero på att de snabbt vill kunna fly och i vegetationen blir de mer osäkra.
Bästa tidpunkten för att lyckas med tolling är tidig morgon när fåglarna är som mest aktiva. Det kan fungera även på andra tider men mitt på dagen vilar fåglarna och kan vara svåra att få igång. På kvällen vaknar de åter till liv och kan bli lite mer sugna på att låta sig lockas.
Jag upplever att tollingen fungerar bäst tidigt under jaktsäsongen även om jag ibland även lyckats sent på hösten. På våren fungerar tollingen som allra bäst och min teori är därför att instinkten att skydda sina häckningsplatser kan avta sent på säsongen. Den erfarne kanadensisk tollingjägaren Grant St Germain anser att andelen ungfåglar i en flock kan påverka hur de reagerar på tolling. De äldre fåglarna är ofta lite mer skeptiska till hunden medan de yngre kan vara mer lättlockade.
Många har säkert upplevt att fåglarna kan komma inåt trots att de uppenbarligen borde upptäckt dig men när det gäller vilda fåglar är det verkligen ett undantag. När man tollar vid jakt är det därför viktigt att hålla sig dold och röra sig försiktigt utan alltför yviga rörelser då fåglar mycket lätt uppfattar en oförsiktig rörelse. Lär dig därför att kasta tollingapporten pricksäkert och med små rörelser. Spektakulära och färggranna tollingföremål väljer jag bort och brukar oftast tolla med små repdummiesar i naturnära färg.
Det är inget magiskt med tollaren som gör att de drar till sig fåglarna utan det är bara deras sätt att reagera när de upptäcker sin största fiende räven. Även andra hundraser kan dra till sig änder och gäss men alla beskrivningar från olika tidsepoker som jag läst är tydliga. Röda, lekfulla och rävlika hundar med en yvig och vippande svans är det som fungerar bäst.
Jag har tollingjagat med alla mina tre tollare vilka har haft lite olika tollingförmåga. Liv, som var min första, älskade att jaga men att hämta tollingföremål var inget för henne. Hon luskade helst runt på stranden på egen hand och drog till sig fåglarna på det viset.
Min nästa, Roxane, var helt manisk och kunde hämta tollingapporter i evighet. Hennes iver var också hennes svaghet och stadgan hade en hel del övrigt att önska. Sista kastet slängde jag därför långt inåt land för att inte ha henne I närheten när jag sköt.
Min nuvarande tik Akka ligger nånstans mittemellan de två tidigare. Hon är väldigt jaktintresserad men tollingen är inte helt naturlig och intresset för de annalkande änderna tar lätt överhanden vilket lett till några dråpliga situationer när hon kastat sig i vattnet för att på egen hand fånga en and. En gång började hon jaga en sångsvan, men rollerna blev snart de ombytta, och hon blev själv den jagade, innan hon fann för gott att återvända till husse och det trygga gömslet.
För att förhindra dessa påhitt så brukar jag numera ha henne fäst i en lång lina och kan ge henne en signal när hon glömmer sin uppgift. En metod som använts en hel del i Kanada under upplärning av unga hundar och jag har förhoppningar om att Akka i framtiden ska bli mer pålitlig i det här avseendet.
Hundar lär sig lätt, inte minst sånt de inte borde, och de inser snabbt i vilket syfte man är ute. Att tolla in fåglar vid jakt är en annorlunda utmaning för hunden än att tolla vid tollingjaktproven, speciellt om den varit med tidigare och vet vad som kommer att hända. Att lekfullt springa och hämta tollingapporter när fåglarna kommer inåt och husse sitter skjutklar bakom gömslet är inte lätt.
Varför är det då så viktigt att hunden klarar av en fokuserad tolling även när det hettar till? Det funger ju med att bara låta hunden befinna sig på stranden?
Med en tollare som helt fokuserad klarar av att lekfullt tolla men ändå är helt under din kontroll kommer tillfällena till ett lyckat avslut att bli fler. Den lekfulla hunden har en större dragningskraft på fåglarna och med dina tollingkast kommer du att kunna styra hur änderna simmar framför dig och därmed skapa ett bra skottläge.
Som vid all jakt är vapenhantering och säkerhetstänkande viktigt även vid tollingjakt. Var metodisk och tänk på att ha vapnet snabbt tillgängligt och säkrat. Jag brukar ta fram alla tollingapporter, ev. koppel och till sist ladda bössan och lägga den i knät innan jag sätter igång att tolla. Är det möjligt låter jag Akka tolla åt vänster då jag är vänsterskytt och bösspipan därmed pekar åt höger. Säkerheten för din hund är också en viktig anledning till att hunden ska kunna tolla under full kontroll. En hund som springer runt på egen hand löper större risk att bli vådaskjuten och har man problem med stadgan på sin hund så kommer den inte bli bättre om man skjuter innan hunden är under kontroll.
Hur man ska tolla för att trigga fåglarna på bästa sätt är svårt att säga generellt då det kan variera väldigt mycket. Ibland reagerar de så fort man visar hunden medan man en annan gång verkligen får jobba för att få in dem, och då kanske bara en eller ett par av fåglarna i en flock.
Var uppmärksam på hur fåglarna beter sig. Sträcker de på sina halsar och fokusera på hunden brukar det inte stå på innan de börjar simma mot dig. Om de stannar upp och blir lite tveksamma kan det hjälpa att hålla hunden dold i gömslet en stund. Då verkar det som de börjar undra var räven tog vägen och simmar lite närmare för att ta reda på det.
Hur långt ut fåglarna kan ligga för att tollingen ska lyckas är också svårt att säga generellt. Gräsänderna brukar gå att locka in från åtminstone 150 m men över det kan det bli svårare. Kanadagäss har jag lyckats locka in från 300 m och skrakar från nästan samma avstånd.
Som tollingjägare blir du också snart varse att det inte alltid fungerar med tolling. Precis som vid andra jaktformer får man vänja sig att emellanåt åka hem tomhänt. Vad det beror på när det inte fungerar finns det nog många förklaringar till men i grunden tror jag att fåglarna måsta känna sig trygga och att det inte får finnas några andra orosmoment än den tollande hunden. Det kan t.ex. bero på att de upptäckt jägaren, en fiskare i närheten, en simmande mink, en havsörn som svävar fram på himlen eller en massa annat.
När jag var med som funktionär på mitt första tollingjaktprov blev jag direkt nyfiken på om tolling fungerade i verkligheten men jag upptäckte att många jag frågade inte hade nån praktisk erfarenhet av det. Många deltar i tollingjaktprov men få utövar det praktiskt och pratar hellre linjetag och markeringar än tolling. Synd tycker jag även om jag upplever att vi nu är några fler som utövar det i praktiken.
Tollaren är en jakthund och tollingjaktproven är viktiga men det måste även finnas en koppling till den praktiska jakten och de krav den ställer.
Tollarna är en hundras med en unik spetskompetens som vi ska vara rädda om.
Keep on tolling
Tollingjakt 